Den som inte kan ta del av innehållet i media riskerar att hamna i utanförskap. Under Dyslexiförbundets första seminarium på måndagsmorgonen presenterade panelen teknik och infrastruktur som gör böcker, tv, bio och tv tillgängliga för fler, och vilka som kan vara hjälpta av dessa tillgänglighetstjänster. Därefter hamnade fokus på det som fortfarande står i vägen. Orättvisorna mellan landsting, till exempel. På vissa håll måste man köpa sin egen utrustning för att kunna läsa taltidningar och talböcker. Håkan Tomsson, SRF, menade att den orättvisan måste bort. Alla måste få tillgång till utrutsning för att läsa.
Folkpartisten Christina Örnebjär, menade att nya diskrimineringlagen borde skydda mot när tilgängligheten brister. Men Håkan Tomsson menade att lagen bara gäller efter att något har hänt - inte förebyggande. Hans von Axelsson, Myndigheten för Delaktighet, satt bland åhörarna. Han förklarade att dessa områden täcks in av FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedästtningar. Problemet är att den inte följs.
Gunilla Carlsson (s) menade att hon blev både glad och bestört av det hon fick höra. Glad över tekniken, och bestört över det som står ivägen. Hon menade att det är politikernas uppgift att se till att det finns en fungerande infrastruktur för tillgänglighet, och att myndigheter och public service fårrätt uppdrag.
I panelen satt även Anne Stigell från Myndigheterna för tillgängliga medier (MTM). Hon berättade att MTM sparat 70 miljoner genom att utveckla tekniken för taltidningar. De pengar hoppas hon att man skulle kunna återinvestera i verksamheten.
